* Sex .
Söker du på ordet sex på google får du 658 000 000 träffar. Hälften är porrsidor, andra hälften är folk som skriver om det. För några år sedan, i den förra generationens ungdom, var sex det heliga ämnet man inte pratade om och ens oskuld var något som värderades högt. När vi däremot gick i högstadiet skröt man vilt om att ha förlorat oskulden när man var tolv och medan killarna körde dasktävlingar i omklädningsrummet och ragordnade vem som har störst så pratar vi i smyg om första mensen och vem som har störst bröst.
Trots att det finns över hundra bloggar som handlar om sex och relationer är jag mycket besviken. Jag ville hitta något nytt, något kul. Lära mig något trick som gör min oförglömlig (vem vill inte vara oförglömlig i sängen egentligen?). Så jag gick in på rubriker som "så får ni det bästa sexet någonsin" och "tricken som får honom att vrida sig av njutning". En halvtimme sökning och några hundra sidor senare hade jag skrapat ihop tips som; tänk inte på någon annan när du har sex, älska din partner, våga testa något nytt ! (vad stod inte). Maxgränsen för expriment drogs vid mat-sex och den som inte visste att choklad kan vara gott att äta i sängen tycker jag synd om. Allt detta bevisar att trots att vi allmänt låtsats att vi är öppna och kan prata om allt när det gäller sex finns det en gräns som alla vill gå över men ingen vågar ta första steget. För när det kommer till kritan - du köper inte veckorevyn, efter veckorevyn eller letar igenom alla dom där sidorna på internet för att få veta att det kan vara sandigt att ha sex på en strand. Du hoppas att dom en dag ska ta steget över gränsen och börja berätta mer exakt hur man gör en bra avsugning, hur man ska röra tungan. Hur man ska rida honom för att det ska bli extra skönt. Hur du ska röra händerna för att han ska få en långvarig minnesvärd orgasm.
Så kommer det plötsligt ut böcker som "Super Sex" (av Tracy Cox, bra bok btw!) och Agent provocative; bekräftelser. Du ser dom i fönstret på akademibokhandeln men skräcken att någon ska se dig köpa, eller ens bläddra i dom, sätter i och du skyndar dig istället till biblioteket för att låna den medan du ber till alla högre makter som finns att ingen ska se dig. Men så klart krånglar steckkoden och du blir tvungen att gå till informationen där du undviker bibliotekariens blick men ser ur ögonvfrån hur hon ger kolegan en menande blick. Med högt buret huvud (och en förhoppning om att inte rodnanen syns) går du därifrån. Väl kryper du ihop i sängen med din hemligt nyinköpta Mr Rabbit och sträckläser. Den enda du nämner böckerna som du sedan gömmer under din säng för är din bästa kompis och kanske pojkvännen.
Jag vet faktiskt inte själv för en gångs skull vad jag försöker komma fram till, det enda jag vet är att jag är trött på allt smygande när det gäller de saker man egentligen vill veta. Varför är man mest tyst om det alla egentligen gör någongång?
