cRRna goRa(v
Va skönt dt va när ja var liten.
Då exsiterade nt skitsnack,
kärlek va en puss på kinden,
å pappa va den bästa killen på jorden.
Höjden av smärta var när barbiedockan hade tappat benet.
Värsta gråten upplevde ja när ja ramlade å skrapade knätet.
Största rädslan va för monstret under sängen.
Nu när ja äe äldre äe skitsnack vardagsprat,
man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare.
Ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden.
Höjden av smärta ida äe när brunkrämen äe slut,
å den värsta gråten äe när de gamla vännerna plötsligt sviker en.
Största rädslan äe att förlora dem man älskar mest.
If you walked by a street and you was walking a concrete and you saw a rose growing from concrete, even if it had messed up petals and it was a little to the side you would marvel at just seeing a rose grow through concrete. So way is it that when you see some ghetto kid grow out at the dirtiest circomstance and he can talk and he sit across the room and make you cry, make you laugh, all you can talk about is my dirty rose, my dirty stems and how am leaning crooked to the side, you can't even see that I've come up from out of that.
